Agnes

Det tydligaste karaktärsdraget är hur husen står tillsammans som ett par. En komposition med två sammankopplade volymer; ett högre torn och en lägre huskropp som både hör ihop och förhåller sig olika till omgivningen.

– Husen lutar sig mot varandra, som två individer, säger Erik. De ger associationer till ett par – kanske två personer som dansar eller en vuxen med ett barn. De kompletterar varandra till en helhet. Sadeltaken och gavlarna riktar husen åt olika håll. Det höga huset spejar ut över omgivningen, det lägre är orienterat mot gatan och platsen framför. De äldre husen runtomkring är låga eller höga, här är det både och.

– Det fina ligger egentligen i enkelheten, säger Jens. Husen har landat bra på platsen och står inte och skriker ”titta på mig”. Byggnaderna är lågmält vackra utan att bli intetsägande. Bostäderna får fina utblickar över Fruängen och rikligt med dagsljus genom stora fönsterpartier. Jag tycker att husen ansluter väl till Fruängens skala och form samtidigt som de tillför något nytt och modernt.